Under en knapp vecka har svåra samtal mellan de sudanesiska parterna – NCP och SPLM – ägt rum i Addis, för övrigt på svenskbyggda Sheraton.
Trots att presidenterna Bashir och Kiir i princip kom överens om en lösning av de pågående kriserna i Abyei och Södra Kordofan, har parterna svårt att fatta pennan och skriva under avtalet som kan bana väg för mer fruktbara diskussioner om arrangemangen post-2011 (olja, gränser, personers rörlighet, skuldbörda etc.).
Många bedömare menar att Bashir fortfarande håller Abyei som pant, eftersom han kan anklagas för att vara den ledare som förlorade Södern.
SPLM och södra Sudan är olyckligt splittrat inför självständigheten 9 juli, och har dels att kämpa med att flera ledare har en personlig bakgrund i Abyei, medan SPLA har militärt övertag i Södra Kordofan (40 000 man?).
Under en middag s0m jag deltog i igår (lördag) kväll kom nyheten från en av AUs chefsmedlare och rådgivare till Tabo Mbeki att parterna skulle skriva under en principöverenskommelse om de omstridda provinserna under kvällen.
Jag kastade mig i bilen till Sheraton.
Kroppsspråket hos representanterna som jag mötte – Deng Alor från Södra Sudan och Mutrif Sidiq från regeringen/NCP – talade ett annat språk. Det finns mycket upprörda känslor, för att inte säga hat från sydsudanesernas sida.
Oro i Khartoum.
Khartoum vill ha medbestämmande om säkerhetsstyrkorna i Abyei (community-based), d v s att det nomadiska Miseriyafolket har en roll, vilket uppfattas som inflytande från Khartoum genom proxies.
Igår fyllde Tabo Mbeki år. Det hade varit en fin present att ha en principuppgörelse.
Men samtidigt som de första tunga regnfallen faller över Addis Abeba och Sheratons av svenskar skulpterade trädgård- och ett askmoln passerat från en vulkan – måste den före detta sydafrikanska presidenten lyfta i planet på väg till morgondagens möte i FNs säkerhetsråd då man i bästa fall skulle besluta om vilken typ av FN-styrka som skulle garantera tillbakadragandet i Abyei av nordsudanesiska SAF-styrkor.
Premiärminister Meles Zenawi från Etiopien har erbjudit 2-3 etiopiska bataljoner. Men etiopierna kräver så pass omfattande nationella förbehåll att FN-sekretariatet i New York har svårt att smälta dem, USA har lovat driva Etiopiens sak.
Etiopien vill ha egen beslutsrätt om när man ska kunna agera militärt till skydd av freden i Södra Sudan och av sina egna styrkor, och man ha vill ha gott om svängrum.
Fortsättning följer med andra ord.